Jag har tyckt på senare tid att jag börjat må bättre. Att jag numera klarar av att träffa människor, både okända och kända. Jag skyr inte större folksamlingar i samma mån nu som för ett par månader sedan. Jag klarar av att gå på en middag utan att vara totalslut efteråt. Jag har till och med börjat fundera på arbetsträning.
Så kommer de. De små, små käpparna i hjulet. Tuvorna som stjälper lasset. Ett negativt besked på en del i en större grej gör att jag vill skippa allt. Strunta i det. Avboka allt på en gång och bara gå i ide och skita i allt. Vill inte. Orkar inte. Gråter.
Jag orkar inte ta mig runt hinder. Jag orkar inte fundera ut alternativa vägar som det kanske skulle funka på. Har ingen lust att fixa och trixa och göra så att det funkar ändå, med bara lite strul. Jag vill inte ha halva lösningar. Jag vill inte ändra i det som var bestämt.
2 kommentarer:
Hej.
Jag älskar din blogg. Du är som jag. Ibland tror jag att vi är samma person. Vi skriver samma saker, fast ändå inte.
Tack! Det var ju just därför jag startade bloggen, för att hitta likasinnade.
Skicka en kommentar