Depression, helt klart

Gråter för ingenting. Får konstiga tankar.

"K bryr sig inte om mig längre. Hen har andra vänner. Jag kan lika gärna sluta umgås med henom."

"Alla de här böckerna jag har. Jag kan lika gärna slänga dem. Ingen nytta, tar bara upp plats. Värdelöst."

Fighterna jag tar med min yngste son. Hur sårad jag blir av hans tonfall. Hur förvånad jag blir när äldste sonen blir ledsen när jag ska ut igen. "Mamma, varför ska du dit idag igen, du var ju där igår."

Hur tar jag mig igenom det? Hur tar jag mig ur det? Ska jag be om höjd dos? Eller är det en tillfällig svacka?

Otrohet

Kärlek. Åtrå. Kyssar och smekningar. Samtidigt dåligt samvete, smygande och mörka tankar.

En begynnande depression? Kanske var den som sa dumma saker till mig häromdagen. Gråtmildheten tyder också på det.

Men Åh! Kärleken. Intimiteten. Att prata om allt, precis allt. Att inte skygga för något. Fantastiskt. Att älska så förbehållslöst. Inte ställa krav. Inte försöka förändra. Bara vara, upptäcka, känna. Respektera varandras gränser. Utforska dem, utmana dem. Och respektera.

"trust"

Jag har accepterat en yoga-utmaning på nätet. 30 dagar, igår var första. Temat var "motive". Jag var trött och lättretlig efteråt. Gjorde de 25 minuterna och sen en yoga nidra.

Idag var temat "trust". Det var 35 minuter och sedan mediterade jag med Tara Brach i 25 minuter.

På kvällen försökte jag få kontakt men lyckades inte. Plötsligt kom tanken 'Tänk om han bara leker med mig?! Tänk om vi ses och han vänder sig bort?"

Det gav mig ångest. Inte kraftig men dock ångest.

Jag fick fortfarande inte kontakt och ångesten växte. Inte förrän efter 23 fick jag kontakt och bekräftelse på att jag hade fel. Dum tanke.

Nu slog det mig. Jag tappade tilliten. "Trust"

Jag undrar varför. Det verkar som att den här yogan går rakt in i mig. Rubbar mina cirklar. Det ska bli spännande att se vad som händer imorgon.