Gråter för ingenting. Får konstiga tankar.
"K bryr sig inte om mig längre. Hen har andra vänner. Jag kan lika gärna sluta umgås med henom."
"Alla de här böckerna jag har. Jag kan lika gärna slänga dem. Ingen nytta, tar bara upp plats. Värdelöst."
Fighterna jag tar med min yngste son. Hur sårad jag blir av hans tonfall. Hur förvånad jag blir när äldste sonen blir ledsen när jag ska ut igen. "Mamma, varför ska du dit idag igen, du var ju där igår."
Hur tar jag mig igenom det? Hur tar jag mig ur det? Ska jag be om höjd dos? Eller är det en tillfällig svacka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar