25 oktober 2005

Dags för ny livsåskådning?

Jag försöker vila mig. Jag vill inte boka in någonting. När någon ringer och frågar "Ska vi äta lunch på fredag?" får jag panik och vill inte alls. Jag skjuter på det. Så länge jag kan. Tills jag tvingas ut och upptäcker att det var ganska trevligt.

Jag gör tusen saker på en gång. Hela tiden. Häromdagen bar jag två burkar med ömtåligt gods från vardagsrummet till köket. Istället för att ta en burk i taget, det är ju slöseri med tid. Resultat: tre vackra kinesiska tekoppar sönderslagna. Bara för att jag hade bråttom. Otroligt dumt.

Därför: jag behöver fundera om mitt liv. Jag behöver inte göra en massa saker på en gång. Jag kan ta det lugnt. Ta lite extra tid på mig. För att äta, till exempel? Eller som igår, tvätta hela morgonen och strunta i om det tar lång tid att göra. Jag har ju ändå inget annat för mig, egentligen.

Det kommer ta tid att inte göra allt på en gång. Men det är ok, det också. Det ligger nog någon liten hemlighet gömd däri, som jag hittar om ett tag.

Sen funderar jag på att ta mig till det här seminariet. Kanske ska jag ta en privat resan-session först, med en terapeut. Jag har inte riktigt bestämt mig. Det skrämmer mig lite att försöka mig på resan igen, utan en erfaren coach. Vi försökte så länge, N och jag, och jag vet inte riktigt om jag vill göra det så igen. Jag får fundera ett tag till.

17 oktober 2005

Mål - hur tänker jag egentligen?

Lyckliga grodan frågade hur jag tänker när det gäller mål. Jag har funderat lite på det.

Jag tar inte varje dag för sig. Inte än, men jag jobbar på det.

Mål i sig själva är dock inte så intressanta för mig. Varför ska jag slita som ett djur för att uppnå ett mål som någon har ställt upp för mig? Det som är intressant är ju resultatet av målet. Att någon blir nöjd av det jag gjort, att något händer för att jag gjort något. I mitt jobb kunde jag jobba som tusan för att uppnå ett mål och inte få något som helst för det. Inte beröm, inte erkännande och inte heller se att det påverkat mitt framtida arbete i någon mån. Det gillar jag inte.

Jag vill se resultat av mitt arbete. Jag vill att någon ska bli glad över något jag gjort. Eller att jag själv blir glad. Jag kan tänka mig att starta eget företag och se hur det jag gjort ger mig mer jobb eller nöjda kunder eller ett gott rykte. Att bara se att pengarna på bankkontot växer för att jag nått det jag föresatt mig eller lyckats med något som någon vill ha är dock inte intressant. Det är resultatet, och framför allt, erkännandet av ett bra jobb som jag är ute efter.

Jag har alltid varit så. Jag minns speciellt en episod i syslöjden när jag var liten. Någon fick beröm för något den gjort och jag höll upp mitt broderi eller vad det nu var och sa "Jag då, är inte det här fint?" och min lärarinna sa "Du vill alltid ha beröm, du vet ju att det är bra, det sa jag ju förra veckan."

Min föresättning nu är att jag ska bli mindre beroende av andras beröm och mer kunna nöja mig med att jag tycker det är bra, det jag gjort. Samt naturligtvis sätta mål som kan mätas på det sätt jag mår bra av. Inte i pengar eller liknande.

Tiden är kommen

Nu är det tid. Nu är allt över och nu kan jag reflektera, känna efter och våga gråta. Se vad som hänt och vad som kommer hända. Hur jag påverkats och vad jag kan göra av det.

Nu har jag tid för att verkligen se in i mig själv, bara jag vågar. Och det vill jag.

D sa efter healingen i torsdags att jag har så gott som slut på energi. Att det faktiskt är ganska allvarligt och att jag måste se till att lära mig att säga nej. Att respektera mig själv och att se till att jag mår bra, inte bara alla andra runtomkring mig. Detta ska jag fundera på och se till att jag lär mig. Annars kommer jag återigen att hamna i såna här situationer där jag är så trött och less och inte kan göra någonting, för att jag känner mig helt förlamad av trötthet.

Sen måste jag fråga honom om det där med att själen lämnar kroppen. Är det positivt eller negativt? Jag tog först för givet att det var positivt, att det var en utomkroppsupplevelse, men det kan ju faktiskt vara negativt också. Det kan ju vara så att själen har tröttnat på det sätt jag behandlar den och min kropp, och därför tar ett litet break och drar sig undan.

14 oktober 2005

Healing

Av en slump fick jag veta att en väns pojkvän är chakrahealer. Jag bestämde en tid och gick dit. De bor i en vacker taklägenhet och det var mjuk meditativ musik på. Jag fick välja stenar själv och han lade en på varje chakra.

Ett par gånger kändes det som att det var en jordbävning, och efteråt sa D att det var själen som lämnade min kropp som gjorde att det kändes så. Det var ingen obehaglig känsla, utan ett mjukt skakande. Tre gånger kände jag det.

Efteråt var jag trött men ganska glad. D sa att jag skulle gå hem och vila mig, att jag inte skulle vara pigg förrän imorgon vid middagstid. Tyvärr hade jag ju redan bestämt med vänner att träffas på en bar, så jag gick dit ändå. När jag kom hem vid tolvtiden var jag helt slut i skallen. Totalt borta. Förstod inte vad folk sa till mig. Idag är jag väldigt, väldigt trött.

Han var duktig på att se, D. En sån som man inte har några hemligheter för. Jag kände att jag hade kunnat prata ännu mer, börja gråta och få ur mig en massa. Men jag valde att svälja och stänga, och vänta ytterligare några dagar med att känna efter och ge mig tid att sörja. Allt har sin tid, och än är det inte dags. Men snart och det känns väldigt, väldigt skönt.

07 oktober 2005

Undanträngande

Jag dövar min ångest, medvetet. Jag jobbar, äter, håller mig upptagen, dricker kaffe fast jag slutat. Annars kommer jag att gå sönder. Det får vänta tills jag är i trygghet igen. Tills jag kan slappna av och se vad som har hänt, hur jag utvecklats. Innan dess är det fest, shopping och allmänt undanträngande som gäller.

06 oktober 2005

Mål, vad är det?

I ett bra samtal med min chef sade han något som jag har funderat på ett tag. "Det är viktigare för dig att få beröm för att du utfört något, än att målet faktiskt blivit uppfyllt."

Det fick mig att börja tänka. Varför har jag alltid haft så svårt att sätta upp mål? Och att uppfylla dem? Det ger mig ingenting. Jag struntar fullkomligt i om målet nås eller inte. Däremot är det viktigt för mig att det jag gör har en mening för andra. Dvs att det jag gjort, event, presskonferens, tidningsartikel etc har nått sin målgrupp och att de är nöjda med det.

Han sa också att jag är extremt beroende - ja, han använde de orden - av att få bekräftelse och uppskattning. Det är jag, det är jag medveten om, men jag har inte tänkt på att det gäller i arbetslivet så väl som i privatlivet. Det är också något att fundera på, dels varför och dels hur jag kan göra för att inte vara så beroende av andras uppskattning, utan kunna nöja mig med att jag själv tycker att jag gjort ett bra jobb.

Jag trodde att jag älskar mig själv, att jag har en god självbild och att jag är ganska självständig. Idag fick den bilden en liten knuff, och det var bra. Jag vill inte stanna upp i min utveckling och tro att jag är färdig, utan vill utvecklas och få positiv och negativ kritik så att jag kan gå vidare.