Nu är det tid. Nu är allt över och nu kan jag reflektera, känna efter och våga gråta. Se vad som hänt och vad som kommer hända. Hur jag påverkats och vad jag kan göra av det.
Nu har jag tid för att verkligen se in i mig själv, bara jag vågar. Och det vill jag.
D sa efter healingen i torsdags att jag har så gott som slut på energi. Att det faktiskt är ganska allvarligt och att jag måste se till att lära mig att säga nej. Att respektera mig själv och att se till att jag mår bra, inte bara alla andra runtomkring mig. Detta ska jag fundera på och se till att jag lär mig. Annars kommer jag återigen att hamna i såna här situationer där jag är så trött och less och inte kan göra någonting, för att jag känner mig helt förlamad av trötthet.
Sen måste jag fråga honom om det där med att själen lämnar kroppen. Är det positivt eller negativt? Jag tog först för givet att det var positivt, att det var en utomkroppsupplevelse, men det kan ju faktiskt vara negativt också. Det kan ju vara så att själen har tröttnat på det sätt jag behandlar den och min kropp, och därför tar ett litet break och drar sig undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar