Kroppen hänger inte alltid med när hjärnan går på högvarv. Bara ett par dagar efter min skrapning hade jag en viktig presentation att göra klart och sedan skulle jag också dra den muntligen. När beskedet sedan blev negativt (även) på det tog kroppen ut sin rätt. Sova, sova och mera sova. Inte orka mycket alls.
Inser nu att jag måste låta det här ta sin tid, inte rusa på som om inget hade hänt. För något har hänt, även om jag ser relativt filosofiskt på det hela. Men kroppen har fått ställa om sig två gånger på rätt kort tid och nu tycker den att jag ska respektera den och göra som den vill. Sova. Och säga nej till en hel massa saker. Så det gör jag. Och låter läkningen sköta sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar