16 mars 2018

Mer tårar

Konstigt. Jag gråter ofta när jag tänker på honom. Och jag vet inte varför.

Jag har en bild jag ofta tittar på. En bild tagen enbart för mig, där han ler in i kameran. Plötsligt har jag börjat gråta när jag ser bilden. Varje gång.

Jag saknar honom fortfarande så det kryper i kroppen. Nästan konstant. Läser gamla konversationer, från våra första veckor och känner lyckan. Lyckan vi kände, åtrån. Lyckan över att vara jämställda i vår längtan och åtrå. Vi ville lika mycket och det var inte lite! Kärleken lyser ut ur texten. Fantastiskt att läsa.

Det är annorlunda nu. Såklart för att det har gått en tid. Nyförälskelsen har lagt sig lite, för oss båda. Men han har också dragit sig lite tillbaka. Tyvärr. Det är svårt att locka honom tillbaka.

Samtidigt vet jag ju att jag inte kan göra ett skvatt för att han ska älska mig mer.

Inga kommentarer: