Det är inte lätt att våga lita på universum. Att lita på att universum kommer att leda mig dit jag passar bäst. Att lita på att det jobb jag kommer att få är ett jobb som kommer att passa mig. I en av mina böcker, det är nog "A return to Love" står det om en person som inte vågar lita på Universum:
"How do I dare to give my career to god? I'm a musician, maybe he wants me to be an accountant!"
"Don't you think he'd rather have someone that is good with money to do that"
Dvs att universum ser till att just du får göra det du är bra på för att sprida universums eviga kärlek och glädje vidare.
Mitt problem - ett av dem, får jag väl säga - är att jag inte vet vad jag är bra på. Eller rättare sagt att jag inte vet vad jag vill göra med det jag är bra på. Vad vill jag bli när jag blir stor? Så jag får försöka lita på att universum både vet vad det är jag kommer att bli lycklig av och hur.
Stora saker att lämna till universum!
Men samtidigt - vad är det som säger att jag skulle vara bättre på det själv? Vad är det som säger att jag kommer att hitta mitt drömjobb och få det, alldeles själv utan någon som helst hjälp från ovan? Speciellt som jag inte ens vet vad det är jag vill göra. Alltså är det bättre att lämna det beslutet åt universum och själv sträva på och göra mitt bästa, hela tiden. Hela tiden försöka ge glädje och kärlek i mitt jobb och i min fritid. Och tryggt lita på att universum fixar resten, så länge jag håller min del av avtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar