31 maj 2005

Frustration = godissug?

Jag kommer ingen vart i mitt arbete. Mitt dagliga slit, ni vet. När jag kör fast blir jag kaffesugen. Funderar på att gå och köpa mig en kaffe och en muffin.

Är det så att när jag kör fast i något, när jag inte kommer någon vart, då vill jag "fly" med sötsaker? Jag vill ju gå ner i vikt, jag vill inte hålla på och småäta hela tiden, men jag blir så sugen.

Kanske kan jag nu, när jag ser mönstret, bli mer uppmärksam på vad det är som händer när jag blir sugen på något gott. Att jag faktiskt inte är hungrig utan bara trött och uppgiven inför en uppgift som jag har svårt att lösa. Hur kan jag komma undan suget? Räcker det med att jag säger till mig själv "Jag är faktiskt inte hungrig, jag behöver inte gå och handla" - men hur blir jag då av med suget i magen? Det är fysiskt, det finns där. Pådrivet av en inbillad sockerkick, men dock.

Jag tror jag ska gå och ta lite vatten!

Och sedan komma på ett bra sätt att lösa själva uppgiften. Så att jag istället kan belöna mig själv med kaffet och muffinsen, när jag avslutat uppgiften. Men det diskuterar jag en annan dag.

Inga kommentarer: