28 april 2006

Inget är som väntans tider...

... för då får man försöka lära sig tålamod. Jag trodde jag hade lärt mig det i min senaste separation, och sanningen att säga har jag blivit bättre på att ha tålamod. Men inte helt bra, än.

Jag har ibland funderat på skillnaden på envishet och tålamod. Jag tror att jag har kommit fram till att envishet är en aktiv handling och tålamod en passiv. Om jag vill något väldigt mycket och försöker gång på gång, då är jag envis. Om jag däremot väntar och väntar på att det ska hända av sig självt, då har jag tålamod.

Envishet har jag gott om.

Några idéer dyker upp då och då. Bra idéer som jag diskuterar med andra och får godkänt på. Det är härligt. Än så länge lyder jag Petras råd och gör ingenting. Kommer att fortsätta så över sommaren, eller kanske längre. Det vore ju skoj att ha ett jobb innan jag blir gravid, för att få mammapenning. Men även om jag inte får ett jobb och därmed högre mammapenning kommer vi ju ha mer pengar att röra oss med när jag får minsta mammapenningen och barnbidrag. Så det ordnar sig, det är jag helt säker på.

3 kommentarer:

Anonym sa...

hej
läste hos Medium att du undrade över indigobarn...lustigt nog fick jag för en tid sen ett långt mail och en länk angående just detta begrepp...ska genast leta fram det och skicka det till dig - det kom från en släkting til mig i Sydafrika - det finns en stor internationell organisation kring detta tydligen...

Anonym sa...

hej igen
jo - vte du, det enklaste är faktiskt att du söker på Google - Indigo Children - och så får du massor med infomation..

andas sa...

Hej Petra!

Jag har googlat en del men tar gärna emot mer info. Jag har lagt in min mailadress i högerspalten, så om du hittar informationen får du gärna maila mig!

Tack!