En andra chans

På något lustigt sätt så känns det som att jag har fått en andra chans.

När jag blev gravid för några veckor sedan hade jag väldigt svårt att förstå det. Jag hade svårt att acceptera att jag faktiskt skulle bli mamma, att vi skulle bli föräldrar. När jag fick rådet att motionera för att barnet skulle må bättre slog jag bakut. Möjligen kunde jag tänka mig att motionera för att jag skulle må bra.

Jag förstod nog egentligen inte att jag faktiskt var gravid förrän det var över. Förrän jag fick beskedet av gynekologen och tid för skrapning. Då började det gå upp för mig att det inte skulle bli nåt, det som faktiskt kunde blivit nåt.

Det var och är väldigt jobbigt, men ändå. Vi vet varför och vi vet att vi kan. Vi kommer att försöka igen, så fort det går.

Och jag har fått en andra chans. En chans att faktiskt förbereda mig på att jag vill bli gravid. Att se till att min kropp mår bra, både andligt och fysiskt, så att jag kan ta emot ett barn. Motionera ordentligt så att både jag och den nya lilla själen kommer att må bra när den dagen kommer. Se till att jag kommer igång med meditationen regelbundet, morgonpromenader, spinning och simning.

Och så får jag passa på att dricka en hel massa vin nu, innan nästa gång, så att jag inte saknar det så mycket.