Jag fick ett upprop via mailen, om en treårig flicka som blivit våldtagen. Det var det vanliga, ett mail med en berättelse och en lista längst ner som man ska skriva på och sen skicka vidare. När listan är "full" ska den som ska skriva på längst ner också skicka in den till någon, för att namnunderskrifterna ska synas någonstans.
Jag stöder syftet men gillar inte medlet. Om jag får det av en person som skickat till tio stycken så är det alltså tio identiska listor ute. Sen skriver jag på och skickar till tio personer så är det bara ett namns skillnad på min listan och den jag fick den av. Och så fortsätter det så. Dessutom - är det verkligen någon som skickar in detta?
Det känns mer som att alla dövar sitt dåliga samvete typ "Jag brukar inte skicka vidare sånt här, men det här var viktigt." och så har man gjort sin rädda världen-insats för dagen. Men man kollar ju aldrig att namnunderskrifterna kommit till rätt ställe till slut.
Det vore ju mycket bättre om den som startar ett sånt här upprop tar sig själv och sin mission på allvar och startar en insamling på www.namninsamling.com eller www.namninsamling.se och sedan faktiskt skickar in listorna vid lämpligt tillfälle.
Men det är väl ett symptom av idag. Vi upprörs men orkar inte göra så mycket mer än att skriva på ett upprop på nätet. Inte ens kolla om det fick någon effekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar