21 november 2005

Meditation

Jag har haft svårt för att meditera nu ett tag. Inte så att jag suttit där och känt mig fånig, nej jag har haft svårt för att ens sätta mig ner. Det har tagit emot. Jag har inte velat.

Det har ändå känts rätt okej. Som ett steg, en period som snart ska ta till ända.

I förra veckan började jag lite smått. Började med att sätta mig ner och sitta stilla ett tag. Mitt gamla TM-mantra dök upp i skallen, tillsammans med en hel massa annat skräp, som vanligt. Tankarna flyger och far och bryr sig inte alls om att jag ignorerar dem. De tar sin egen väg och jag har svårt för att inte följa med.

Idag satte jag mig ner för att försöka mig på hjärtmeditation, som jag läst om i Vägen till Kärlek. Det kändes väldigt bra. Väldigt stark fysisk känsla av mitt "hjärterum". Nu, en halvtimme efteråt, känns det fortfarande att jag har ett hjärterum. Jag försöker bevara den känslan och bejaka de "biverkningar" jag känner - tryck över bröstet, svårt att andas etc - när jag var mitt i meditationen. För det kändes ändå som om det var bra.

Inga kommentarer: