Återigen resedags. Jag har inte känt för resan på ett tag. Förra veckan sa N att hon såg mig som en person som har mycket höga krav på mig själv och som blir väldigt besviken om jag inte når upp till dessa krav.
Detta har jag funderat på under veckan. Jag ser nämligen inte mig själv så, men inser att det ligger något i det när hon säger det. Jag trodde jag hade blivit av med mitt kontrollbehov, att jag inte längre är sådär superduperorolig när min pojkvän är ute sent eller liknande.
Jag kom på att visst, jag har blivit av med en del av mitt kontrollbehov. Men inte allt. Och jag har trott att jag blivit av med allt, vilket ju lett till att det kan ta över mer och mer. Såna är ju kontrollbehov... Gör lite som de själva vill.
Vi pratade väldigt länge igår, och det var otroligt skönt. Vi är så öppna mot varandra, döljer ingenting. Vi pratar om andlighet, om tro, om våra respektive uppväxter och en hel massa annat. Vi funderar kring hur vi reagerar, hon berättar hur hon får insikter då och då och hur hon kan se varifrån vissa konstiga beteenden kommer och få kraft att ändra dem.
Jag var så glad, så fantastiskt lycklig över att vi har fått den här kontakten, att vi kan prata på det här sättet och stötta varandra framåt i den här resan. Det är inte ofta man träffar människor man kan prata så här med och jag önskar att vi hade mera tid på oss. Vi får helt enkelt göra det bästa vi kan med den tid vi har. Och sedan försöka prata på telefon och över Internet. Fast det är ju inte samma sak, på långa vägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar