07 oktober 2005

Undanträngande

Jag dövar min ångest, medvetet. Jag jobbar, äter, håller mig upptagen, dricker kaffe fast jag slutat. Annars kommer jag att gå sönder. Det får vänta tills jag är i trygghet igen. Tills jag kan slappna av och se vad som har hänt, hur jag utvecklats. Innan dess är det fest, shopping och allmänt undanträngande som gäller.

6 kommentarer:

Lyckliga Grodan sa...

andas.. in... ut.. var kvar i det som finns i dig..
det man går sönder av är det man inte tittar på...
grodkramar..(((( )))

lumipa sa...

Sitter så här på kvällen och tittar in på diverse olika ”Bloggar” för att se vad livet erbjuder och hamnar på din blogg (eftersom jag skrev till dig om qigong innan). Fastnar på en rubrik som du har skrivit ”jag är en sökare, söker något som jag inte kan definiera….”. Dessa rader leder automatiskt in mig på en del gamla asiatiska texter och en av dessa är hyfsat känd i vårat avlånga land. ”Varför ska man alltid söka efter det man har ”tappat” ute i ljuset när man ska söka efter det på insidan dvs. i mörkret.” OK lätt förenklat. Svaret är som vanligt: Lättare att se något upplyst än att ta sig an det dolda som man ej känner till. Varför ska man göra en störtdykning på insidan av sig själv när man inte redan vet svaren? När jag läser dina texter så ser jag att du sakta men säkert håller på att bena ut ditt inre. En lärare, en filosofi, etc. kan vara av nytta för att svara på alla frågor som dyker upp. Fortsätt att kämpa ☺

andas sa...

Hej Lumipa,

Om du läser gamla inlägg, under maj 2005, så ser du att jag har provat ett antal olika lärare, qigong, taiji, meditation etc och lagt undan dem för att de inte gav mig något. Därför är jag nu min egen guide i mörkret inom mig.

andas sa...

Grodis,

tack.

Jag vet att jag går sönder av det jag inte tittar på. Därför väntar jag med att titta på det, bara en liten stund till. Just nu måste jag leva fullt ut här och nu och inte titta på det som kommer att hända väldigt väldigt snart. Det får jag ta då, när det händer. Då kommer jag falla handlöst och det kommer att ta ett tag innan jag är uppe igen. Men jag kommer alltid upp, det vet jag.

lumipa sa...

Jodå…jag har tittat igenom dina tidigare inlägg. Intressant och verkligen starkt utav dig att söka och prova på olika inriktningar. Förr eller senare hamnar man rätt. Det är verkligen en intressant resa att utforska sitt inre ”den dolda mörka sidan” som man aldrig ser utan man får bara en del glimtar då och då. Några ord som jag brukar ha med mig när jag brukar säga ”kan inte” är: OK jag kan inte men om jag kunde hur skulle jag då göra?

andas sa...

Lumipa,

Det var en bra tanke, den ska jag ta med mig!